detta har mest blivit en blogg där jag skriver av mig när dte har hänt något.

Nu skriver jag mest för att jag behöver en paus ifrån min hjärna..
har läst och sett för många konstiga saker det senaste för att kunna ha någon verklighetsuppfattning just nu.
eller Jo dte har jag ju självklart. Men just den microsekunden det tar för mig att fatta vilken värld jag faktisk e i när jag sitter med blicken fångad i en bok som jag inte kan släppa ifrån mig.

Jaa Jag älskar Twilight, och ännu Mer Vampire Academy och båda har berört mig på olika sätt..
men denna.. Håller just nu på med tredje boken i Hungerspelen triologin och va tvungen att pausa när jag inte längre kan se vad det står för att mina ögen är igentäppta av min egna tårar. jag inser inte förens en stund efteråt att jag smått hyperventilerar, och bestämmer mig för att lägga bort boken en sekund och slänga iväg ett sms till min fru och tvinga henne börja läsa för att jag nog snart blir galen om jag inte har någon att diskutera med.

Jag vet själv med mig att när jag har slutat skriva i detta inlägget att jag snabbt kommer ta upp boken igen och fortsätta hela natten om det behövs, tills boken e slut.
Då blir det också jobbigt, hur än bok än slutar, så om man älskar den så känn det som ett stort tomrum i själen när den tar slut.
man kan läsa den igen, och igen, och igen om man vill. men även om du väbtar flera år på att ta upp smama bok igen är det ALDRIG samma sak som första gången. dem andra gångerna kanske du märker att du har missat massa för att du har så bråttom att komma igen sidorna för att se vad som händer..

jag vet detta för som den bokälskare och läslus jag är, har jag blivit förälskad i många böcker. Även om dem flesta har ett otroligt antiklimax till slut..

Båda TTS och VA tycker jag har otroligt tråkiga slut... Jaa Okeej, jag ekänner, JAG VILLE HA ETT KRIG I SLUTET PÅ BD, men förstod snabbt att det inte blir så, när sidorna börjar närma sig sitt slut, samma sak i VA.

I HG, tredje bok Revolt har jag ännu inte läst slutet. Dte kommer jag antagligen göra inatt oavsett hur länge jag är vaken inatt så ska den ta slut.
Men jag är rädd... Rädd att den boken som har slukat mig som mest in i ett stenhårt grepp, även den ska ha ett fånigt slut. Många är redan döda men vilka dör mer ? det vet jag imorgon.

Just nu vet jag inte om jag vågar sluta skriv här för att jag är rädd för att ta upp boken, Detta har aldrig hänt innan. Innan har jag bara velat komma till slutet och se uppgörelsen mellan ont och gott.
men NU ?
jag förstår att dem typ 2 läsrna jag kanske har kvar här redanhar slutat anstränga sina ögon på detta otroligt onödigt långa inlägg som bara är ett huller om buller av osammanhängande meningar fungerar i mitt huvud men hjärnan går på högvarv och en gammal tanke inte inte ta slut innan nästa kommer.

I Två dagar har jag låst in mig på mitt rum med endast böckernas värld som sällskap, jag har skrattat, gråtit, blivit förfärad, gråtit mer, skrattat igen och ännu mer gråt blandat med några instick av hyperventliation. dem få gångerna jag blir störd är när maten är klar, och då tar det mig en stund att komma tillbaka till dne riktiga världen och jag försåt vart jag befinner mig. Det är inte jag som tvingas välja mellan vem som ska dö och vem som får leva, eller hur dem som dör, ska dö. även om det känns som jag lever i min egen värld i böckerna så slår det mig skarpt att det är bara jag kvar, i mitt rum i regniga blåsiga lilla sverige, och kroppen töms på alla egna känslor jag har, för dem känslorna jag hittills har haft är inte mina egna. Det är inte mina vänner som dör, inte jag som behöver leva resten av mitt liv med ångesten av att ha dödat någon, att inte kunna välja mellan två olika kärlekar.
För här är bara jag kvar, Lilla Emelie, i en liten del av sverige, i en liten del av jorden som lever ett vanligt liv, med ett vanligt tråkigt jobb som man beklagar sig över i väntan på den stora kärleken.
Det är då man inte riktigt vet om man ska vara tacksam över dte enkla tråki liv man har utan störr kompliktioner eller om man ska fortsätt drömma om ett äventyrligt liv med kärlek och misär?

Jag Läser böcker, jag skriver dem inte. hade jag kunnat ha fantasin och kreativitetn, tålamodet, ocj diciplinen det krävdes av att skriva en bok, vet jag inte om jag skulle blir fullständigt galen, eller totalt komplett.

Dessa ord får avsluta mitt smått hysteriska lilla samman brott, jag knappt längre minns varför jag fick.. men jag blir väl snart varse det.

Boken är nog inte så farlig som jag får det att verka men när man redan är på bristninggränsen och smått labil, blir minsta skakning ett jordskrev i hjärtat.....