Det är precis det jag har gått runt och gjort det senaste.

Tror att jag vill eller känner en sak som inte ens finns där.. eller tvärtom.
Man tror så strakt på sina egna lögner, att dme till slut blir till ens egna sanningar.
Även att men i hjärtat vet att dte är en lögn man har försökt intala sig själv.

Men som med alla lögner så kommer sanningen till slut fram.
Så också när man ljuger för sig själv.
Men får perspektiv på det hela, och kan därefter hantera det som man trodde var ens sanning.
Ibland kommer sanningen smygande och du börjar långsamt förstå vad som var fel ehela tiden.
eller så är den som ett slag i ansiktet som kommer så plötsligt att du själv knappt kan förstå vad som percis har skett.
Ibland behövs det mycket tid för att tyda sina egna känslor eller annat som åsikter.

Ibland kanke en resa långt bort från ens vardagsliv kan få en att försåt sanningen.
ibland kanske det är att stanna kvar och se sanningen i vitögat.